Min farmor Hanna var en arg, bitter, rolig, glad, findländsk, ensam, orolig, jobbig kvinna på 92 år! Hon somnade in i fredags på Skellefteå lassarett. Hon blev riktigt sjuk, för hon har klagat på dom mesta krämpor under många år, natten mot fredagen. Tänk vilket härligt avslut, bara få somna in utan smärtor, vilket värdigt slut!
Jag tänker på min farmor, hon var verkligen inte en alltför trevlig och positiv kvinna, men hon har funnits hela mitt liv och jag och hon har verkligen haft ngt speciellt. Hon och jag klickade, hon gillade mig och jag gillade henne. Hoppas att det finns ngt efter detta, efter livet här på jorden. Jag har aldrig trott det förr, men sakta har det börjat smyga sig på. Att det kanske inte är slut, det kanske finns ngt för oss alla efter detta liv. Jag är inte speciellt ledsen, känner mig bara lite tom och fundersam idag. Tänker på farmorn och allt vi delat! Vila i frid, och hoppas du får träffa dina vänner, barn, din kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar