Stockholm

Åker till Stockholm idag. Känns så himla kul och befriande! Förr ångest, sömnbrist, stresspåslag bara av tanken att åka till huvudstaden. Nu känner jag glädje, inspiration och egentid! Härligt! 

Hörlurar

Ligger i sovrummet och väntar på att surströmmingen ska serveras. Tyvärr med en i vanliga fall rolig grannfest! Men idag känns det inte så kul. Dottern har sovit typ 5 timmar inatt pga att hon verkligen skulle sova på balkongen, men vaknade tidigt av att det regnade på henne. Hennes humör idag kan man lugnt säga är upp och ner. Sonens är likaså och mitt och sambon. Blä så trist! Alla är sura och jag vill vara ifred. Snart mycket snart måste jag skärpa mig eller inte jag har inte alls bestämt mig! Vi får se!

Sommaren

Förra sommaren var annorlunda. Jag kämpade på med pauser, rutiner och att lyssna på mig själv. Det gick rätt så bra, bättre än vad jag trott och bättre än sommaren innan. Nu i sommar behöver jag inte tänka på samma sätt, men glömmer det gör jag aldrig. Kommer ihåg en fest, en fest som blev för mycket. Inte för mycket av det goda. För mycket socialt, men jag kommer ihåg mitt sätt att mitt i detta gå ifrån och andas och bara vara. Min förmåga att hämta upp mig själv och att orka fortsätta. Jag glömmer aldrig när jag kunde gå på träningspass igen utan att det blev för mkt med alla människor, hög skit dålig musik och en skrikandes instruktör. Jag glömmer aldrig smärtan som var inne i mig. Men framförallt njuter jag av att vara som jag är nu. Annorlunda fast ändå lika. Jag har mycket att tacka, men det som gjort allt i livets stora förändring det är näringen. Min älskade Dundernäring som gör sån skillnad i folks liv, om man står ut och fortsätter. Som gett mig styrka både inuti och nu på sistone även utanpå. Som gett mig orken tillbaka så jag kunnat ta tag i utmattningen. Tack! Jag vill aldrig göra om resan, men jag vill inte vara utan den. 

Snabbt över

Sjukdomen försvann lika fört som den kom. Undra om han den lille typ svalt massa vatten när vi badade, eller kanske värmeslag? Svaret får vi aldrig, och över är det i alla fall! Har haft en lugn dag hemma, fast lugn var inte riktigt att tala sanning. Två uttråkade barn och en uttråkad vuxen. Imorgon måste vi hitta på ngt kul! Så blir det. Roligast var min och dotterns cykeltur till frendo för att hämta ut vår Dundernäring. Sen till skolan en sväng för att titta till diverse djur och skolträdgården. Snart börjar vardagen om och jag längtar lite. Har verkligen försökt bevara minnen som jag ska komma ihåg i vinter. Hur goda dom söta hallonen är som står bredvid gångvägen vi går varje dag även i djupsnö. Hur ljuvligt det doftar, hur myggen surrar. Hur vindarna viner och hur lyckligt livet är när man har varandra. Punkt! 

Sjukling

Så otroligt liten och vacker. Så söt och skör. Älskade lilla barn som idag hade ont i huvudet när vi skulle bada. Som var irriterad på den lilla 2 åringen som var på besök och var ursöt. Som inte ville äta middag, trots våfflor. Som inte ville springa i solen genom vattenspridaren. Som spydde själv på toan och ropade i panik efter mig. Som bara ville kramas och vara nära. Han avslutade denna kväll med dessa ord: Detta var en usel dag, jag kan ju inte pussa dig så mycket som jag vill och tänker. För jag har nog magsjuka och jag vill bara pussas med dig och vara nära. 

Barnvakt

Då kom kvällen då vi har barnvakt! Helt oplanerat som vanligt. Inget bestämt utan helt öppet. Precis som jag gillar och som min sambo ogillar! Vi vet att några fina vänner kommer på besök och jag vet att jag vill ta cykeln till backenfestivalen. Blir grymt imponerad över människor som gör såna fina saker som gratis musikfest för alla människor. Som tar tag  i såna bra idéer och slutför dom. Bra jobbat! Vi får helt enkelt se hur jag och mina jordiga händer avslutar denna dag!

Återträff

Ska på återträff på stressrehab den 28:e augusti. Just den dagen jobbar jag i övik och vill inte ställa in eller ändra på det. Känns ju trist att missa ett möte då vi ses så sällan, kan vara sista mötet nu. Får klura på det här och hoppas på högre makter! 

Ansvar

Jag har lätt för att ta ansvar. Ta ansvar för att folk ska må bra, för att folk ej ska bli ovänner. För vad folk tycker och tänker. Jag rycker in när jag hör på röster att det behövs. Jag är enormt öppen och känslig för känslor. Jag känner av alla vibbar, glada, trötta, arga. Jag känner av och tar ansvar. Tar ansvar över andras känslor som jag inte ens vet om dom är där. Om det jag känner är rätt. Idag har jag analyserat mitt ansvar och släppt när jag brukar ta över känslan. Det gick bra, men trots att ingen vet, var det som att hoppa från ett högt berg. Rakt ner i paradiset! Det är slut med att ta ansvar för andra, jag har nog med mig själv och mitt eget ansvar. Jag har jobbat med detta länge nu. Nu har jag gjort slut! Jag kommer möta detta igen, men jag ska komma ihåg hur det är att hoppa ner och ur! Jag ska bara vara jag och visa min lycka och styrka och hoppas att någon annan vågar följa med på vägen. 

I skell

Jag och min dotter drog till skell. Inga planer eller ngt bokat. Vi behövde bara göra ngt! Så imorgon häng med bror med sin familj. Kanske hinna träffa kusin och kanske en kompis. Allt är kanske och  vi får se vad som händer. Loppis får det bli!

Hasselört

Jag vinner hasselört på tradera och sliter mitt hår av allt bråk nu när mannen och sonen är hemma igen. Varför kan barnen inte vara sams? Och varför är det så mycket gnäll som kommer ur deras munnar. Jag orkar inte lyssna och idag drar jag täcket över mig och försöker få dom att förstå beteendet. Det är inte normalt och det är väldigt mycket. Inte bara mycket och sjukt mycket. Så trist stämning och jag har börjat svära som attan. Mitt tålamod tar slut på en sekund! Jag tar tacksamt emot tips, men jag lovar att vi typ har testat allt. Men det är tur att jag vinner hasselört och får plantera. Det är tur vi ska vara barnvakter i helgen så barnen kan koncentrera sig på annat än varandra. Hasselört är vackert! 

Tyst

Här sitter jag alldeles ensam. Ett tyst hus med en fläkt som fladdrar. En lyxig dag som tillägnats mig själv. Dottern är på

läger i veckan och min käre sambo och son har åkt till mina föräldrar. Jag njuter av lugnet trots att jag redan saknar den mindre av männen. Den större kanske jag börjar sakna ikväll. Jag har sovit själv en natt i detta hus på 6 år. Nu ska jag ju inte höra det inatt utan tänkte dela säng med dottern, men ändå det är ju typ själv. Snart kommer hon hem

Och vi ska äta mat, kramas, prata och hon vill städa sitt rum! 

För att återgå till min egodag så har jag promenerat, sprungit nästan en mil(skryt), jobbat med mitt jobb som inte känns som ett jobb. Jag har vilat min hjärna, pratat med en vän och bara varit. Tror att vi behöver mer av den varan. Bara vara. Efter min sjukskrivning vet jag hur viktigt det är och jag har lärt mig klämma in bara vara lite varstans. Andas, njuta och hämta kraft! Älskar det. Tror även jag har bestämt mig för att ge yogan en chans igen. Har aldrig fastnat men tror att läget är nu. Det är nu jag ska börja, och då verkar alla nedrann yogaställen ha sommarstängt! Typiskt! 

Väntar en halvtimme...midsommar!

Brister i kommunikation

Ibland blir det så fel! Krock, pang! Jag vill bara bli sedd, få vara ifred eller bara få ett tack! Brak! Typ dammsuga, hänga tvätt mm sånt jag inte gillar. Sånt är det bästa förspelet, men inte fattar mannen! 

Härlig sommar

Det var så vackert! Kalla men samtidigt varma vindar! Vattnet med sina vackra klargula blommor, fågeln med sina bebisar. Barnen som badade bland spigg och grodyngel. Sommarbad i Norrland som slutade med åska och spöregn. Härligt för hjärta och hjärna.

Knak

Idag drog jag ut min första tand! Knak, brak och klart! Gick lätt och fint! Men sen kom det tandvärk och skit! Imorgon är det över är min inställning. För imorgon ska jag ha en mysig skolavslutning och ha en härlig föreläsning på kvällen! Jag ska lyssna på Anette Palmman som är kinesolog, bara lyssna denna gång. Inte prata. Ska bli så kul och dunderintressant. 

Förvånad

Gick in på min blogg idag mest för att inse va länge sedan jag gav den en liten tanke! Då ser jag en kommentar från en tjej jag ej vet vem det är! Alla som läser här är ju såna jag vet vem det är, men herreminje!
Kul!

Har börjat, äntligen efter många års slit gå ner i vikt. Äntligen! Träning och rätt kost har jag kört länge. Men nu kom jag i kontakt med ett program som jobbar mot metabolt syndrom. Wow säger jag bara. Detta är helt sjukt jag har snart gått ner 7 nedrans stresskilon! 7 kilo...4 kvar tills min vikt jag mår bra i. Tänk om...det är en läkare som tagit fram det och wow säger jag bara! Wow! Visar er gärna vad jag gör bara ni hör av er! Man jobbar med mina mirakel vitaminer och rätt kost och dryck. För att få igång hela systemet!

Livet

Tankens kraft. Det jag tänker kommer till mig. Just nu är jag inne i flow. Måste komma ihåg att bara tänka positiva tankar! Härliga liv...

Fy bubblan så fruktansvärt tråkigt att vara instängd inom 4 väggar med sjuka barn och ett tålamod som är slut för typ en vecka sedan. Så fruktansvärt att utsättas för detta. Kan idag inte glädjas för det lilla, inte ens för det stora. Behöver lixom luft under vingarna. Min sambo är ute och rör på sig och förstår inte alls min känsla i kroppen, trots att han skulle ha haft panik efter 2 dagar. Instängd i över 2 veckor var lixom inte tanken. Ser framemot att få träna igen, jobba och ta tag i sånt positivt som händer i livet. Min hjärna behöver stimuleras och min kropp behöver utmanas. Vilket mörker! Snart, snart, snart...ser ljuset!

39,8

...i feber! Både jag och dottern ligger och jag är till och med rädd att det aldrig ska gå över...

Fy vilken morgon...

Dottern humör fortsätter och retar alla i familjen till skyarna. Varför går det inte över? Varför kan man inte bara prata utan att gnälla? Varför kan hon inte bara göra saker direkt, nej dra ut på det är hennes melodi. Idag skrek vi åt varandra och hon slog mig till och med. I bilen till skolan var det hon som fick höga toner och nu ligger jag här med dåligt samvete för mina ord och för att jag lämnade henne innan vi var vänner! Är det ingen annan som har det på detta viset? Det är skit jobbigt för alla. Det är från tidig morgon till sena kväll. Utvecklingsfas? Iså a fall har hon haft det i typ 8 år. Till saken hör att hon är from som ett lamm vart hon än är utom hemma. Till och med brodern suckade och sa att det var jobbigt att lyssna på när vi lämnade av henne. Hur ska man göra?

Trevligt

Jag hade en riktigt rolig lördag. Vilket gör att jag fortfarande ligger i sängen. Det var länge sedan. Förståss tappade jag bort alla människor, men jag hade trevligt ändå. Åt på Max och tittade på ungdomar. Där satt jag som en ensam tant mitt i natten och funderade på hur deras liv kommer att bli!

Sjukt

Följer med på resor, känns som om många runt om mig är med om mycket i sitt liv. Eller så är det så att allting kommer ikapp. Det är lite blandad kompott. Det är dock en otrolig resa att få vara med och lyssna och ibland också få komma med hjälp eller ett ord, ett ord som kanske är helt fel. Men jag är inte rädd för att vara fel ute, göra bort mig eller vara rätt. Jag bara är, och går på den linjen. Just nu är jag också dunder förkyld, första gången på länge med tanke på hur uselt immunförsvar jag dragits med i många år. Känns som om det snart är över. Dricker mina vitaminer, trippel dos, ger mig skarpt sinne och just nu utrensning. Ut med all skit för imorgon tänker jag vara pigg igen. Får besök från Stockholm av min underbara vän och inspiration. Vill orka med det vi planerat. Nu film, film på dagen! Hemma själv, underbart! Måtte familjen vara borta ett tag till, så jag får snora och dunka huvud ifred.

Tankar och sånt

Det händer riktigt trevliga saker i livet, faktiskt! Härliga vänner blommar upp och blir när man orkar hänga med i snacket väldigt intressanta. Jag blir säkert lite jobbigare med alla mina frågor och ibland även svar. Hjärnan mår så jäkla bra och jag känner mig på gång. Inga bakslag än så länge, vet att dom kan komma. Men känns väldigt långt bort just nu. Tänker på vår fina helg vi har framför oss, med underbara vänner. Men dottern är lite sjuk, får se om det är bättre till i morgon. Hoppas!

Lycklig

Känner mig glad över att få vara delaktig i människors hälsa. Allt från min vän med whiplasch till personen som är trött pga att bebisen inte sover. Alla får hjälp på ngt vis men det jag hör ofta är att alla känner sig pigga! Just nu arbetstränar jag, men hoppas kunna fortsätta efter den tiden i livet är över. Vi får se vart detta leder mig!

Rehab

Fick full pott, mycket väl godkänt! Sista samtalet efter 1 års självutlämnande tankar, känslor, reaktioner. Allt har jag lämnat ut till människor jag inte känner. Människor i samma situation som jag, såna som fattar! Lämnat ut och delat. Nu är det över och jag är utcheckad, eller vi har en återträff i april! Och då har jag bestämt mig för att må lika bra som idag. Jag har bestämt mig för att trivas med livet och att ha ett jobb som inte bara tar utan även ger. Jag har bestämt mig! Jag är jätte stolt över mig själv och över hur stark jag blivit efter detta rena h-vete jag gått igenom. Jag är inte rädd för återfall och jag vet vad jag behöver för att klara mig ifrån den dolda sjukdomen! Min underbara ledare ville rama in och hänga upp min utveckling kurva! Härligt!

Vill ligga kvar...

Idag är det trögt att stiga upp, klockan är snart halv 8 och jag har inte vågat väcka dom små. Måste ta tag i det nu eftersom vi ska promenera till skola och dagis! Jag vill bara vara kvar i tystnaden en stund, en liten liten gnutta tystnad och tid av tankar!

2013

Nytt år! 2012 var året du masken jag har hållit, sprack sakta men säkert tills det sa poff! Min ångest över tumör i huvudet, dåliga kortisolvärden, ont överallt, glömska och tusen saker till jag inte just nu kommer ihåg, visade sig vara utmattning. Eller kalla det utbrändhet om du vill. Det har varit vidrigt men livsviktigt. Nu ser jag framemot det jag börjat med 2012, att allt ska rulla på och att jag ska
kunna följa allt jag lärt mig om mig själv. Välkommen 2013!