onsdag 29 februari 2012

Träning utan resultat

Jag har alltid tränat och rört på mig. Har ett enormt behov av det, när jag var yngre sa min käre mot alltid när mitt humör inte var på topp -ut och spring med dig. Och som jag sprang. Jag sprang mil ut och mil in. Jag tävlade mot alla mina vältränade killkompisar och det var en lätt matsch. Jag bara sprang fram på gatorna. Jag älskade att känna svetten från pannan, vinden ljuda runt omkring, vilket frihetskänsla. Min far brukar påminna mig om när jag sprang mot en klasskompis, vi var ute i flera timmar, kom hem och han la sig ner och jag kände mig som jag just hade börjat. Det var helt sjukt, jag hade en lätt kropp och en bra teknik. Annars är det idag, jag har en tung kropp, men tekniken sitter i. Särskilt vid höga hastigheter. Idag var det intervaller mot min övervikt på schemat. Det gick super bra. Jag körde 30 sek högintensitv 30 sek vila osv....Höjde hastigheten körde 30 sek högintensivt och 15 sek vila. Rullbandet skrek och mina fötter värkte. men flåset är rätt bra. Jag körde i 10 min. Sedan 20 min på crosstrainer och 10 min i roddmaskin. Sedan magdödare på det, plankan, sit ups m.m. Man kan ju undra varför en person som tränar som jag aldrig får resultat på kroppen? Vad gör jag för fel? Kan mina sömnbesvär verkligen gnaga sig in i alla fettceller och vägra släppa taget? Jag ber er släpp taget, för det är rätt omotiverande när det inte händer ngt. Men glad är jag över att jag orkar ta mig iväg, orkar springa, röra på mig och ta i. Men som sagt var det har alltid varit bra för mig vid alla slags humör skiftningar. När jag har varit ledsen har jag kört hård styrketräning, när jag är arg och trött har jag sprungit eller spinnat. När jag vill ha frisk luft åker jag skidor eller går. Jag brukar inte skriva så mycket om träning eftersom det är en del av mitt liv, den finns alltid där och jag älskar det. Det gör att jag finner ett andrum i allt runt omkring. När jag inte får till det i tid, så önskar jag att jag hade någon som sa åt mig- ut och rör på dig. Ibland får min sambo till det och ser problematiken så nu brukar det ibland komma från hans mun - ut och spring med dig!

måndag 27 februari 2012

Blogg om livets svåra

Här kommer en länk på en blogg som Lars från Skellefteå skriver. Hans fru Jenny har dött i cancer och deras resa gör att mina ögon tåras och att en tacksamhet växer i min kropp. Tacksamheten för att vi har varandra.

http://lars-restenavlivet.blogspot.com/

Glädje

Jag känner en glädje i hjärtat över alla fina människor vi har runt omkring oss.
Jag känner en glädje över att vi håller på med ett super roligt och spännande projekt, som kanske kommer att leda oss på en ny riktning i livet.
Dock vill jag att det ska ske nu, just i detta ögonblick. Jag vill att det ska bli stort.
Ni som läser denna blogg vet att vi i vår familj fullkomligt älskar att få åka till våra vänner i Vindeln, där projekt och inspiration kommer igenom min kropp så fort jag går genom den stora entren.
För dom bor i ett gigantiskt hus med mycket värme och en enorm historia. Männsikorna som bor i huset är fantastiska, ger otrolig energi jobbar med människor på det mest inspirerade sätt, och har ett öppet och varmt hjärta.
En helg full med god mat, barnabus, skratt, vin och dans hamnade vi som vanligt i det otroliga köket på nedre plan.
Vi hamnar alltid där och det är där allting händer.
Det är där vi brister ut i spontandans, det är där vi sjunger och pratar om livsviktiga händelser men också väldigt oviktiga händelser.
Precis som det ska vara. Högt och lågt, stort och smått.
Mitt i dessa diskussioner kläcktes en otroligt smart ide som länge hade legat och grott, varför startar vi inte ett mikrobryggeri tillsammans?
Varför gör vi inte något ihop, vi som gillar att umgås och har en enorm kunskapsbank på helt olika plan.
Denna kväll kvittrade fyra personer i Vindeln.
Vi var ute i mörka natten och kollade på byggnaden vi vill ha för vårt bryggeri, kanske även en restaurang i en annan del?
Framtidsplanerna var igång.
Nästa dag åkte vi hem till Umeå efter en mycket sen natt, jag körde men i mig fortsätte iden att växa. Vi pratade inte om det så mycket hemma eller med våra vänner.
Men ingen av oss hade lämnat iden.
En av oss hade fullkomligt tagit iden på allvar och börjat läsa på.
Vi träffades igen för att sätta fart och ordning på projektet.
Vi kom överens om att börja med att läsa in oss och börja provbrygga.
Vi måste lära oss det otroliga hantverket från grunden.
Första ölbryggardagen var kommen och det var minst sagt mycket känslor, stress, synpunkter och enorm glädje som våra första öl blev gjorda av.
Allting blev noga dokumenterat, alla otroliga ingredienser och all utrustning fick efter detta tillfälle vila för att låta jästunnor och stabil värme göra sitt.
Hem till Umeå igen, riktigt kalla dagar var husets ägare orolig och jag har hört ryktas att mannen i huset var uppe nattetid och kollade till våra puttrande jästunnor. Kärlek.
Sen äntligen var det dags för ett till besök till vackra Vindeln, vårt första öl skulle få komma i sin rätta form på flaska och vi skulle få provsmaka.
Högtidligt smakades den goda drycken i våra munnar.
Gott, beskt och lyxigt med klara smaker och inget tjafs. Super gott, första gången. Inte illa.
All öl är nu buteljerad, står och klarnar för att snart få drickas.
Super kul och energigivande.
Jag gillar som ni vet att tänka framåt, så införsäljning, hemsida m.m. finns det redan tankar på.
Detta får vi ta nästa gång vi ses. Vilket inte är långt bort. Vi måste bara få till namnet först på vår goda öl. Det finns många härliga ideer på namn i vår namn bibel, högt och lågt.  Bilder har vi så klart varit dåliga på, men denna finns. Första flaskan 2012-02-11.

tisdag 21 februari 2012

10 km

På skidor idag på fm, vilket väder. Rena rama drömlandskapet. Dock saknades vatten. Lär till nästa gång! Olles spår är gudomligt, tycker jag och många andra. Trots att jag kom dit vid 11 så var det mycket bilar. Medelålder låg på sisådär 50. Men rackarns viket glid och kanske lite teknik dom har. En 91 årig man åkte 10 km, helt obemärkt. Häftigt!

Livsstilsförändring!

Jag funderar otroligt mycket på vad som är meningen i livet och vad jag vill med livet? I en sån situation som jag är i just nu med sjukskrivning och livskris(kan man nog kalla det) så finns det tid att tänka och verkligen fundera ut vad man vill. Jag har kommit fram till att jag vill något, jag har drömmar om en flytt, om projekt som gör att jag känner att jag gör skillnad. Jag vill vara mer nära i allt jag gör, med barnen, jobb med relationer och ja allt. Jag blir inspererad av människor i min närhet som gjort stora livsstilsförändringar och undrar om vi kanske skulle kunna göra det vi med? Många funderingar och när jag vet mer så kan jag komma med mer info! Har ni tips, ge dom gärna till mig.....

Min huvudvärk

Min huvudvärk plågar mig, gör mig orolig, trött och disträ. Jag brukar inte vara orolig, men just idag i denna minut är jag det. Spänningshuvudvärk i så här många veckor? Spänningshuvudvärk och ett tryck bakom öronen! Oro är bara förnamnet men jag vet ej vart jag ska ta min oro. Jag tar den till min sjukgymnast jag ska till på torsdag så får hon ge mig råd och se om hon kan lossa på oron och huvudvärken.

måndag 20 februari 2012

Jag kan påverka mig själv och mitt eget öde, jag kan ta tag i det i livet jag tycker är fel och jobbigt. Jag kan bryta mönster, trots att det är skit svårt och jobbigt att ej halka tillbaka. Jag kan visa upp mig från en sida, men känna mig på ett annat sätt inifrån. Jag vågar men vill inte alltid säga vad jag tycker. Jag orkar mycket rent fysiskt men är psykist just nu rätt skör. Jag har vissa dar ett tålamod som räcker hur länge som helst, inget kan rubba mig. Men ibland speciellt på morgonen behöver jag bara ett pip så brister det. Jag är upp och ner och ombytlig föränderlig och glad för det mesta. Men just nu vill jag sova, ja det vill jag och då gör jag det eller går och tränar. Ungefär samma sak fast olika!

söndag 19 februari 2012

Besök

Idag har vi haft fint besök. Fint folk från stan som tog bussen ut till oss. Vi blev så glada och vår söndag blev fantastisk. Behöver ni barnvakt eller fika kompisar vet ni vart vi finns. Tack för att ni kom, jag är varm i hjärtat efter besöket.
Försöker ge min tjej ett självförtroende utöver det vanliga. Våga stå upp för det man tycker, våga säga emot, lyssna på andra, känna efter hur det känns, våga berätta, Jag försöker men dottern är en svår nöt att knäcka. Varje dag gör jag 1000 fel. Men jag är rätt bra ändå. Nu håller vi för fullt på med läsning, skrivning, siffror och plus och minus. Hon kan men har inte tålamod, idag har hon skrikit o knövlat ihop massor av papper för att 7:an blev åt fel håll. Jag vill bara SKRIKA vem f-n bryr sig. Men är lite mer pedagogisk och försöker berätta att det inte gör ngt, att man måste öva för att lära, att jag gjorde samma sak blablabla....Men egentligen vill jag bara säga lägg ner, slappna av, sluta vara så löjlig. Men hon har så otroligt höga krav på sig själv och jag vet inte hur jag ska handskas med det. Jag vill inte att hon ska ha så höga krav på sig själv....

fredag 10 februari 2012

Matlagningskungen

Jag är fasen helt jäkla handlingsförlamad när det gäller matlagning. När jag är själv så blir det gärna typ keso med kyckling och om jag lyxar till det ett ägg. kanske en omelett eller varför inte fil och flingor. När jag är hemma själv med barnen så blir det plättar eller nån pasta med ngt härligt till typ korv eller kanske en liten ostsås, som ingen äter.

Nu är det fredag kväll och i stället för att börja med maten tills sambon är klar i badet. Så sitter jag här medans barnen ritar. Jag kan ju ta tag i att duka o plocka ur disken. Då har jag ju hjälpt till lixom. Som min pappa brukar säga tur du hittade en kock, för annars hade vi nog aldrig blivit bjuden på middag hemma hos dig. Nu ska jag plocka disk.

torsdag 9 februari 2012

Lite intressant, tänkvärt.

Artikel av Jesper Juul

Låt barnen lösa bråken själva

Det är trendigt att önska sig en harmonisk familj utan syskon som bråkar, menar Jesper Juul. Han tycker denna önskan är både orimlig och osund. Läs här vad han tänker är normalt och hur du ska förhålla dig när dina barn bråkar och slåss.

När man varit i kontakt med föräldrar genom så många år som jag är det intressant att se hur det nästan går trender i vissa teman. Tills för några år sedan hörde jag sällan föräldrar problematisera syskons inbördes maktkamper och konflikter, och nu händer det nästan hela tiden. Antingen så smittar diskussionen eller så har kravet på harmoni blivit normalt. Eller är det kanske så att aggressivitet hos barn håller på att bli tabu på samma sätt som sexualitet var för 100 år sedan.

Här är några fakta du kan spegla din egen familj i:

Det finns syskonförhållanden som i stort sett alltid är harmoniska, men det handlar om max ett av tio, och särskilt de där det finns större åldersskillnad än fem år mellan barnen.

När man har två eller flera barn, och särskilt om det är pojkar, måste de etablera och återetablera sin inre hierarki varje dag, och ofta flera gånger om dagen. Särskilt mammor ogillar hierarkier men det får dem inte att försvinna.

När två eller fler människor är i samma rum uppstår det inom loppet av kort tid konflikter, som bara handlar om att de har olika önskningar, behov och mål. Det tar som regel 10-12 år för barn att lära sig hur man prioriterar sina konflikter och hur man löser dem utan öppen kamp.

Ju mer föräldrarna blandar sig i barnens konflikter ju längre tid tar det dem att lära sig ta ansvar för dem själv.

Ju fler konflikter syskon får möjlighet att uppleva desto starkare och tätare blir deras relation som stora och vuxna. Det gör dem också mer kompetenta som partner och föräldrar.

Syskon kämpar om och för många intressen. En av de viktigaste är föräldrarnas tid och uppmärksamhet. Och de flesta barn under 8-9 år är omättliga. Ju bättre föräldrarna kan ta hand om sig själva och sina personliga gränser desto lugnare för barnen. Ju mer föräldrarna försöker att möta barnens krav och att fördela allt lika desto värre blir det, för det blir alltid så att den som ropar högst är den som får uppmärksamheten.

Antalet konflikter i en familj är stabilt och ju mindre tid man tillbringar tillsammans desto större blir konfliktfrekvensen.

Förutom de nödvändiga konflikterna mellan syskon finns det också några som man kan klandra föräldrarnas (öppna eller dolda) inbördes konflikter.

Hur hantera konflikterna?
Föräldrarnas tolerans över konflikter handlar inte alltid bara om deras personlighet och generella inställning till livet. Den kan också påverkas av hur många kvadratmeter man bor på, och hur lyhört det är till grannen. Det kan vara möjligt att hålla konfliktnivån nere, men då måste man vara sträng på gränsen till hård, och antalet konflikter i familjen förblir detsamma.

All inblandning i barns konflikter som sker utifrån moraliska grunder (och i en moraliserande ton) skapar på lång sikt fler konflikter än den löser och förhindrar. Det bästa sättet att blanda sig i är att vända sig till den som är mest uppvarvad och fråga: ”Vad är det du vill?” När barnet har svarat säger du: ”Ok, fråga honom nu om du kan få det”. Om svaret är ”ja” är konflikten löst, och om svaret är ”nej” är det något som den andra måste lära sig att leva med (och det kan som bekant ta tid – även för vuxna).

Om man inte står ut med konflikterna så gå ut en sväng eller skicka ut barnen. Båda delar är bättre än att bli en ny deltagare i konflikten, men dessvärre inte alltid möjlig. Alternativet – som ingen tar skada av (!) är att ropa ”SLUT!” i full kraft, och gärna så att fönsterna skakar, men då måste det komma helt från magen och kännas äkta.

Hur hanterar man våld?
Ja, men ska man inte ingripa när den stora slår den lilla? Jo, det kan man, men det hjälper inte att kritisera den store eller kommentera att han är äldst och därför borde vara den mest förnuftiga. Nio av tio gånger beror konflikten på att den lilla överträder den stores gränser och därför ska man hjälpa honom med att tydliggöra sina personliga gränser. Men pass på! Detta hjälper bara om föräldrarna generellt respekterar varandras och barnens personliga gränser. Om inte är de inte trovärdiga.

Jag jobbade en period i USA med grupper av vuxna syskon som ville förbättra sin inbördes relation. Väldigt ofta hörde vi att den yngsta klagade över att föräldrarna hade överbeskyddat dem och på det sättet förhindrat att relationen kunde utvecklas naturligt. En bra påminnelse om att det finns två typer av värme mellan människor: smältvärme och friktionsvärme. Båda är lika varma och lika nödvändiga i alla kärleksförhållande.

onsdag 8 februari 2012

Alma tycker det är kul men kusiner, men alla är för små. Varför har vi inga större kusiner som man kan leka med?
Vi har problem med vår dator, har skrivit många långa inlägg utan att dom sparats.
Livet rullar på och det känns som om jag verkligen går in i mig själv just nu, vad vill jag och vad är det för mening? Jag funderat på framtiden, för jag har visst framtidsångest. Vissa dar har jag nog det o vissa dar absolut inte. tror det är rätt normalt faktiskt. Jobberbjudandet jag ej vet vad jag känner inför och nuvarande jobb med alla resor. Jag skulle nog hellre kalla att jag har reseångest. Vi mår bra annars, kärleken är vid liv. Barnen är som små änglar, ibland. Barnen har fått en till liten kusin, en tjej. En till Folmerz. Jag vill hem till Skell och träffa lilla Alfred. Alla dessa små barn som kommer till världen. Grattis!