onsdag 27 augusti 2014

Tacksamhet

Jag övar mig i tacksamhet! Övar, glömmer, övar, övar, glömmer osv. Det stärker och det händer verkligen saker i livet när man är tacksam. Tacksamhet är ju rätt enkelt egentligen. När det handlar om att vara tacksam för att jag är frisk, för att mina barn är friska, för att vi har ett hus, mat på bordet osv. När det sedan går djupare...eller mer ytligt kan man ju säga. Tacksam över att jag får betala räkningar...att vara en tacksam person i alla olika omständigheter är en prövning. När en relation är svajande, när man inte känner sig på topp att vara tacksam mitt i livet är väldigt spännande. Att inte ta saker för givet utan att se alla situationer fast dom är runt om oss hela tiden. Det är en spännande tanke att vi kan förändra våra liv med hjälp av tacksamhet. Men det krävs övning. Väldigt mkt övning!

onsdag 20 augusti 2014

Utmattningen

Allting gick bra för mig. Jobbet rullade på som attan. Barnen hade det bra i skolan. Sambon trivdes på jobbet. Trots detta växte ngt i min kropp, huvudet sprängde och oron över diverse sjukdomar växte för var dag. Allt var bra och gick bra trots det var jag inte där. Jag var ngn annanstans. Det var som om ngn annan tagit över hela mig, ngn dödlig sjukdom trodde jag. Jag förstod som jag skrivit tidigare ingenting men idag när jag tänker tillbaka så var det så tydliga tecken. Irritation, viktuppgång, sömnproblem, yrsel, ångest...när jag blev folkskygg, inte ville umgås eller svara i telefonen längre. Det blev ohållbart och för varje samtal som kom in växte min ångest. Dagarna handlade om överlevnad, om att hålla ytan så att ingen skulle se, inte ens jag själv såg! Mitt i detta ringde en gammal vän som förändrade mitt liv...

fredag 20 juni 2014

Dagen, midsommar🌸

Har gått genom regn till strålande sol! Löpning i skogen med musik på hög ljudnivå så björnen ej skulle ta mig! 
Dusch naken ute på altanen i stugan. 
Firande i bygdsiljum med musik, dans, mat och glass!
Godis, chips och massa annat smarrigt.
Surströmming för mig och mannen, sonen smakade och dottern höll för näsan. 
Båttur med fiske och strålande sol och lycka som bubblade i mina öron, ögon, kropp, ja faktiskt i varenda liten cell! 
Nu försöka lägga sockerstinn 6 åring mesans dotter och man grillar. 
Älg har vi också sett❤

söndag 1 juni 2014

1 juni

Idag grävde vi upp en stubbe och det var frost under den. Barnen hade mössor på vår morgonpromenad i skogen. Solen sken sedan hela dagen i vårt träsk och mina försvunna solglasögon kom tillbaka efter 2 veckors jagande. Igår när vi var ute på sjön simmade en bäver mot oss medans 3 stora svanar gick på ängen bredvid. Väntade bara att få se en älg och en björn men dom blev nog rädda av vår höga stämma! Godnatt!

Utan min näring

- Man kan inte vila sig ur näringsbrist!
- Man kan inte sova sig ur näringsbrist!
- Man kan inte träna sig ur näringsbrist!
- Man kan inte tänka sig ur näringsbrist!
- Man kan inte på ngt sätt komma ur näringsbrist utan att få i sig rätt saker till våra små celler! Näringen i maten är inte desamma och ca 80% av alla folksjukdommar beror på näringsbrist enligt Tyskland! Säga vad man vill om tyskarna men dom är långt före oss inom näring! Vårt rdi(rekommenderat dagligt intag) är för att vi inte ska få skörbjugg! Vi har alltså mkt lägre rdi än många andra länder! Min näring jag dricker och jobbar med har förändrat min hälsa nå så fruktansvärt och när mer tid finns ska jag skriva om det! Njut av dagen, nu ska jag promenera mig till bättre kondition! 

fredag 30 maj 2014

Det hänger på....mig....

Energitjuvar finns dom? Eller handlar det bara om mig och min inställning! Går det att ändra dessa tjuvar så dom inte tar energi utan kanske ger? Eller kanske i alla fall går det att få tjuvarna neutrala! Med rätt tänk och medveten närvaro borde det gå. Jag lyckas ibland och ibland blir det total krasch. Jag försöker verkligen och ska bli bättre och typ bäst på detta. Är super lätt när det handlar om människor som jag inte känner. Men familjen är min största utmaning, att inte påverkas av dåligt humör och tjuveri. Få dessa dagar att vända och bli positiva. Som idag när det regnar och vi klättrar på varandra, tro det eller ej! Det går, med fix och trix...

onsdag 28 maj 2014

Att betala räkningar

Betalade räkningar häromdan. Kom ihåg alla siffror, kortnummer och sånt man bör veta, typ personnummer. Kom även ihåg när jag inte kom ihåg, kom inte ihåg varken mitt eller sambons koder och inte mitt eget personnummer för inte allt för länge sedan. Det var bara poff borta! Paniken och skammen i det! Jag har inte berättat det för någon, hur det känns att alltid måsta skriva upp siffror hur jäkla jobbigt det är när hjärnan inte fungerar och hur skönt det är när hjärnan kommer åter, för den kan återvända! Det går, jag lovar! Utmattningsjävulen kan försvinna, det går! Tacksamheten över hjärnans funktion är oändlig, låt mig aldrig missbruka den igen. 

tisdag 15 april 2014

Ingen tackar mig

Jag är fd utmattad, utbränd, utsliten! Kalla det vad du vill. Jag klarade inte av mer, det sa totalt stopp i och på mig. Ingen läkare hade tidigare fattat vad som var fel. Varför går jag upp i vikt utan att äta dåligt? Jag tränar ju och äter bra. Varför har jag sån huvudvärk, det måste vara en hjärntumör? Varför är jag så sjukt trött jämt? Varför sover jag inte, det enda jag gör är att planera för morgondagen eller varför inte hela året. Varför faller min syn bort ibland när jag kör bil? Varför vågar jag inte svara i telefonen? Varför blir jag sjukt irriterad på min omgivning?

Ja, lite av så var det och mer därtill, men det största varför? Varför fattade inte läkarna? Tillslut mötte jag en gammal rutinerad läkare som frågade! Hur mår du egentligen? Då bröt jag ihop! Jag grinade likt jag aldrig grinat tidigare, jag fick panik och ville fly, mitt huvud sprängdes inombords och kroppen orkade inte ta in mer eller lyfta mina egna kroppsdelar. Han förstod och sa att du har ingen hjärntumör du är utmattad. 

Det kallas ju så fint att gå in i den berömda väggen. Den var berömd men inte var jag nära. Jag känner idag känslan av både skam och lättnad samtidigt. Hur skulle jag våga berätta att jag var svag och gått in i väggen eller som det kändes ramlat ner i ett brant stup. Vissa var jag tvungen att kontakta, ångest, och på jobbet sa vi att jag är snart tillbaka. Känner mig redan starkare. Vem försökte jag lura? Men det skulle ta tid! Närmare 2 år och tillbaka skulle jag aldrig. 

Jag får direkt komma till någon form av terapeut som inte alls förstod och som ville ge mig antidepressiva. Jag tog emot receptet tänkte hämta ut men sket i det. Jag visste att det var inte för mig, det kändes inte rätt. Är glad att jag mitt i detta kaos lyssnade på denna instinkt i min kropp. Jag grät hos honom bara jag öppnade min mun, jag grät i princip direkt jag såg honom så jag blir inte förvånad över valet av medicin. Jag fortsatte gråta och efter en tid kom paniken när han föreslog att jag skulle få remiss till stressrehab. Jag?

Allt annat är en dimma. Förlåt alla vänner, jag hörde inte ett skit av vad ni sa? Förlåt min familj för att jag bara ville sova och att jag mest var irriterad. Förlåt för att jag inte orkat berätta. Men varför har inte fler frågat och varför glömmer människor bort så fort trots att det inte var länge sedan. Jag är fortfarande känslig, men i mesta fall väldigt mycket starkare. Relationer har ändrats, utvecklats och endel har försvunnit på vägen. Precis som när jag flera år innan detta drabbades av ett annat monster, malignt melanom. Samma visa med olika relationer men en enorm skillnad över hur man pratar om dom olika sjukdomarna. Utmattning glöms på vägen, medans man är mitt inne i den. Medans cancern alltid finns kvar och när man pratar om det stannar världen. Utmattningen har varit extremt mkt jobbigare för mig på många sätt. 

Hela mitt vuxna liv och tonåren för den delen har gått i ett otroligt högt tempo. Jag har alltid velat göra allting nu och helst allting samtidigt. Jag har alltid behövt röra på mig rätt extremt mkt för att må bra. Och i samma veva har jag ett enormt behov av att vara själv och att ha tystnad och lugn. Allt detta i en balans! Dom behoven lyssnade jag absolut inte på. 

Hur länge går det att köra på, att ha kul. Att inte sova, men ha kul. Att ha ont i hjärnan, men det är kul! Att springa mil efter mil och bli tjockare och tjockare, men det är KUL! Jätte kul. Att träffa nya människor, det är också kul. Att ha ett jobb som delvis inte går påverka trots att idéer svämmar över, det är kul! Att ha barn som bråkar, det är framförallt kul! Att grilla på fredagen när man helst vill krascha, det är väldigt kul. Att ha värk i leder, det är mindre kul. Att inte komma ihåg, det är kul! Allting var fasen kul och varenda situation jag hamnat i är alltid kul och positivt och lite mer energi går det nog tametusan dra ur denna pigga, alerta, glada kropp som tycker allt är KUL! 

Krasch, väggen! Ge mig tystnad och låt mig vara ifred! 

Men tänk att trots allt det jobbiga så kan livet vända, vända och bli lycka. Lycka över att kroppen, hjärnan, sömnen, träningen, vilan och mer därtill svarar. Mer om det senare...tjing! 

onsdag 2 april 2014

Dagens

En extremt morgonpigg och en extremt morgontrött. En av varje. Det som hör till är att en är extremt kvällstrött och den andre kvällspigg! En av varje och lite tid för varandra och för sig själv. Tackar mig själv för att jag vågat vara min egen. Det ger just nu inga miljoner men tid är värt allt för mig❤

fredag 28 mars 2014

Dröm

Inatt drömde jag att jag var vegan! Ägde ett super stort hus, där vi hyrde ut typ halva huset! Det var folk överallt och en härlig stämning. Alla grejer som fanns i huset följde med när vi köpte och det var väldigt intressant! Träffade många människor i min dröm som hjälpte mig. Vägvisare! Kanske är en stor förändring på gång. Spännande, jag åker med. 

lördag 15 mars 2014

Veckans lata

Eller lat är inte rätta ordet! Kroppen har sagt nej. Träningen har gått tungt, hjärnan har velat vila. Irritation på hög nivå. Jag tackar gudarna att jag är egen företagare och kan styra min tid. Jag gör som jag vill! Bra och dåliga dagar kan jag styra vilket är få förunnat! Kärlek! 

onsdag 19 februari 2014

Utmattningen

Var på träningspass ikväll! Ville att musiken skulle öka, full koncentration och totalt fokus. Tung träning! 

Kommer ihåg när jag fick panik av den höga ljudnivån. När det fick mig att tappa fokus, lixom på nåt vis bli uppäten och få panik samtidigt över musiken. När koncentrationen inte gick att få fram utan allting bara gick runt som i en hemskt högljudd torktumlare. När tung träning gjorde att musklerna inte svarade. När hela kroppen lixom bara hängde och jag försökte få med mig kropp och knopp i panik utan att det gick. När tung träning fick övergå i lugna promenader. När promenaderna fick läka. När promenader var lika jobbiga eller jobbigare än något jag någonsin gjort. Men allting går. Bara man lyssnar! Allting går verkligen bara man lyssnar!

Bakfull

Likt en bakfull känner jag mig. Yrvaken, mosig, sugen! Dock luktar jag bättre och jag har just sovit med min sjuka son. Vi båda behövde det efter nattens bravader. Och nu ska denna bakfulla kvinna göra sig i ordning för att ta tag i em. God morgon klockan 15.00 passar mig idag. 

tisdag 18 februari 2014

Akuten

Igår satt jag och sonen på akuten. Det är en lång historia. Han mår bättre och det är inget livshotande, som jag som i princip aldrig är orolig trodde för en stund. Såg på arga snickaren och reflekterade över att många människor bara vill ha mer, nytt, annorlunda! När blir vi nöjda och vad är det vi söker efter? Aldrig någonsin har jag sett så många styling program, bygg nytt gör om. Bygg större, nya tapeter, nya bord...tycker det börjar bli snuskigt och det ryms inte längre i min hjärna. Som min dotter brukar säga - tänk på människorna i andra länder!

måndag 10 februari 2014

Livet

Livet är verkligen underbart! När jag släpper på måsten och följer min inre röst och mitt hjärta! Det är ju rätt sjukt att jag efter min sjukskrivning för utmattning startat mitt eget företag. Trots eget bolag och allt vad det innebär så har jag aldrig varit så harmonisk förr. Märkligt. Jag har tagit kontroll över mitt liv och njuter. Nu ska jag börja gå upp 15 min tidigare på morgonen dricka min näring, dra några djupaandetag och sedan väcka barn. Det tror jag på, allt för att mitt morgonhumör behöver egentid! Det är mitt nästa steg.