Utmattningen

Allting gick bra för mig. Jobbet rullade på som attan. Barnen hade det bra i skolan. Sambon trivdes på jobbet. Trots detta växte ngt i min kropp, huvudet sprängde och oron över diverse sjukdomar växte för var dag. Allt var bra och gick bra trots det var jag inte där. Jag var ngn annanstans. Det var som om ngn annan tagit över hela mig, ngn dödlig sjukdom trodde jag. Jag förstod som jag skrivit tidigare ingenting men idag när jag tänker tillbaka så var det så tydliga tecken. Irritation, viktuppgång, sömnproblem, yrsel, ångest...när jag blev folkskygg, inte ville umgås eller svara i telefonen längre. Det blev ohållbart och för varje samtal som kom in växte min ångest. Dagarna handlade om överlevnad, om att hålla ytan så att ingen skulle se, inte ens jag själv såg! Mitt i detta ringde en gammal vän som förändrade mitt liv...