Sommaren

Förra sommaren var annorlunda. Jag kämpade på med pauser, rutiner och att lyssna på mig själv. Det gick rätt så bra, bättre än vad jag trott och bättre än sommaren innan. Nu i sommar behöver jag inte tänka på samma sätt, men glömmer det gör jag aldrig. Kommer ihåg en fest, en fest som blev för mycket. Inte för mycket av det goda. För mycket socialt, men jag kommer ihåg mitt sätt att mitt i detta gå ifrån och andas och bara vara. Min förmåga att hämta upp mig själv och att orka fortsätta. Jag glömmer aldrig när jag kunde gå på träningspass igen utan att det blev för mkt med alla människor, hög skit dålig musik och en skrikandes instruktör. Jag glömmer aldrig smärtan som var inne i mig. Men framförallt njuter jag av att vara som jag är nu. Annorlunda fast ändå lika. Jag har mycket att tacka, men det som gjort allt i livets stora förändring det är näringen. Min älskade Dundernäring som gör sån skillnad i folks liv, om man står ut och fortsätter. Som gett mig styrka både inuti och nu på sistone även utanpå. Som gett mig orken tillbaka så jag kunnat ta tag i utmattningen. Tack! Jag vill aldrig göra om resan, men jag vill inte vara utan den.