Fy vilken morgon...

Dottern humör fortsätter och retar alla i familjen till skyarna. Varför går det inte över? Varför kan man inte bara prata utan att gnälla? Varför kan hon inte bara göra saker direkt, nej dra ut på det är hennes melodi. Idag skrek vi åt varandra och hon slog mig till och med. I bilen till skolan var det hon som fick höga toner och nu ligger jag här med dåligt samvete för mina ord och för att jag lämnade henne innan vi var vänner! Är det ingen annan som har det på detta viset? Det är skit jobbigt för alla. Det är från tidig morgon till sena kväll. Utvecklingsfas? Iså a fall har hon haft det i typ 8 år. Till saken hör att hon är from som ett lamm vart hon än är utom hemma. Till och med brodern suckade och sa att det var jobbigt att lyssna på när vi lämnade av henne. Hur ska man göra?