Känner mig lite orolig för dottern, hon känns så ledsen och på ngt sätt osäker. Hon blir så himla upprörd över saker och vågar inte riktigt säga ifrån. Älskade barn, igår var det läxan som var jobbig. Det blev ett riktigt utbrott och i detta var jag själv hemma och mitt tålamod tog slut. Det slutade med att jag var arg, och hotade, hot som jag aldrig skulle köra med. Men som nu används väldigt mycket, finns lixom ingen annan utväg.Kände mig usel i detta, men dottern kom igång efter 2 timmar och berömmet haglade från min sida. Älskade barn. Sen så var det nästa grej vid läggning, tårarna sprutade över att hon skulle vara i tvåans klassrum imorgon. Hon vill inte träffa fröken i tvåan för att hon är så sträng. Men älskade barn vad har hon sagt, hon hade sagt åt ettan en gång att dom skulle göra klart uppgiften under en viss tid. Och dottern tycker att alla gör så gott man kan. Hon har helt rätt i det och jag försökte säga att hon ska säga det om det händer igen att hon tycker att ngt är fel. Även fröknar kan säga tokiga saker eller det som sägs kan misstolkas. Vi låg och kramades länge och pratade mitt i alla tårar. Men i morse var hon super glad och hade ingen ångest över att vara med fröken i tvåan. Tänk vad det kan vända bara man ger dom små liven lite tid. Älskade barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar