...för att jag blev skapt till kvinna!
Hade ej velat vara utan garviditet, födande och ammande eller om man ska tala klarspråk övervikt, stygn i underlivet och såriga bröstvårtor.
Tack för att jag blev kvinna och inte man, men det jag undrar är vem ska man tacka?
5 kommentarer:
Tacka mig vet ja ;)
Nu har jag ääääntligen hittat hit..fan vad seg man är, men nu ska jag lägga upp dig i länklistan så kan jag följa dig lite lättare!! Så kul!
Mossor med kramar
Jenny
ps. hur går det med det där besöket egentligen... ;) ds.
hahaha, tack vännen ;)
Jag kommer nästa vecka på en snabbis träff med JOhanna, men fika det vill jag göra!
Kanske vi som bor så nära varandra ska ta en kvällsprommis ngn dag nästa vecka, jag går typ varje kväll...
Hej själsfrände!
Kan inte låta bli att skratta åt det du skriver om...
Småbarnsåren sätter sina spår! Tro mig, det blir inte lättare då de blir större.
Min kära fyraåring är på det allra bästa trotshumöret man kan vara, min 10 åring går in i sig själv, och hon som snart är 16 tror hon har svaren och sanningarna på allt. På gott & ont!
De är fanatstiska, våra små och man vill inte vara utan dem.
Fick känna mig så där lyxig igår då vi blev bjudna på Bond premiär med Martini, snittar, röda mattan och lång klänning... alldeles alldeles underbart ( till skillnad från vardagslunken..). eller som en vän sa: "Annat kunde man ju göra ed vanlig torsdag i Oktober"
Jag ska nu sätta mig o läsa din hela blogg..
Vi hörs
Kram Helen
Jaaaaa kvällsprommis jätte gärna!! Å vilken strålande idé! Så vad räknas som kväll för en småbarnsförälder....18? ;)
När ska du träffa Johanna? På Spa?
Kramelikram
Jenny
Jag brukar gå vid åtta-nio tiden innan läggdags alltså ;)
Vi kan höras till veckan. Nu får du se till att inte jobba varje kväll på spa ;)
Skicka en kommentar