Idag ringde min älskade L, från mitt förra jobb.
Gu vad man saknar L när man inte har henne i sitt liv.
L är en rolig, berättande, atletisk kvinna i sina bästa år.
Hon har en kropp som en 20 åring kan drömma om, och jag är faktiskt lite avundsjuk ibland, men men så där skulle jag också se ut om jag var instuktör, tröstar jag mig med i mina tankar!
Vi pratade om dittan o datten mestadels om jobb o om hur allting går både på det gamla o på det nya!
Däremot glömde vi prata om det privata.
Denna kvinna har en enorm förmåga att berätta roliga händelser från sitt liv med tvillingar, hund och en man.
Hoppas vi ses snart så jag får höra om dom små.
Nu längtar jag till det gamla med alla mina underbara kollegor, känns som om vi stångat stål, gått på vatten och försökt få glöd utan eld. Och det mina vänner det är inte lätt det, men vi har kämpat som stenålders människor gjorde på sin tid.
I miss you!
1 kommentar:
Här sitter jag L och blir alldeles tårögd. Tack underbara, härliga fina Johanna!!! Du ska veta att vi saknar dig här också och minns stångandet, vattentrampet och glöden. Jag är glad att ha fått vara din jobbarkompis, din vän kommer jag alltid att vara. Vi finns i varandras liv, om än i andra former och mindre frekvent. Vill också applådera ditt mod och klokhet angående uppsägning. Jag tror att det var dags för dig att gå vidare. Jag tror det blir helt RÄTT för dig. Och du vet ju var vi finns. Kram L
Skicka en kommentar