Vilken jävla uttömning. Jag har vart på stressrehab och träffat en psykolog, det var ju intressant. Alla situationer denna vecka har gett mig huvudvärk. Försäkringskassan, stresskliniken, sjukgymnast m.m. Nu är det snart över och vi har bestämt oss för att dra bilen mot Skellefteå. Ville egentligen gå på en fest, men det finns inte en möjlighet att orka träffa 1000 nya människor och vara glad och trevlig. Jag drar hatten över huvudet och åker hem. Det var bra på kliniken och första testet är gjort mot intagningen, så får vi se om dom kan hjälpa mig. Kanske kan dom det, sömnproblem och stressymtom ska ju vara deras specialitet. Alla tester jag gjort, visade höga värden. Men det var fint att höra att jag inte är deprimerad men har ångest. Känns skönt faktiskt, och det stämmer. Nämligen har min andra psykolog sagt att jag varit deprimerad, men jag tycker inte det stämmer. Imorse vaknade sonen och ville åka till Vindeln, men blev super glad när jag sa Skellefteå. Det gick lika bra. Annars så försöker jag hitta på något finurligt och bra, för i denna bubbla vill jag inte befinna mig resten av livet. Men någonting måste förändras till det bättre. Kroppen måste tas om hand och jag försöker tänka hur jobbet kommer att klara av att anpassas mot min problematik, det är en nöt att knäcka. Men knäckas ska den.