Igår var jag pigg och alert, fick enorm energi hos en vän i Holmsund. Åt god lunch och skrattade, pratade allvar och kände igen mig. Helt underbar dag.
Idag har kroppen inte orkat, jag tvingade mig ut efter att ha lämnat barnen på en promenad 45 min blev det och det var jobbigt. Promenader brukar inte vara jobbigt. Jag andades, blundade och njöt av tystnaden och luft! Helt utslagen tills nu. Legat och tittat på datorn, tagit mig upp på övervåningen. Inte gjort ett dugg. Om man väljer att ha en sån dag så är det så skönt, nu är det hemskt. Kroppen orkar inte, jag orkar nästan inte lyfta en arm. Jag orkar inte gå på toa, orkar inte duscha orkar inte tänka. Är dock evigt tacksam över att jag måste göra vissa saker, som har med barnen att göra. Annars skulle jag inte komma tillbaka. Jag måste hämta barnen idag för Daniel måste jobba över. Jag måste iväg, tänk om jag orkade gå och hämta. Det orkar jag inte, bilen får bära mig. Men jag måste ut. Om denna dag varit på detta sätt tror jag att morgondagen kommer att vara bättre. Hoppas!