Livet blir bättre...

Jag har börjat få bort värken i huvudet, jag svarar super bra på akupunkturen som min sjukgymnast Berit gör. Hon är super gullig o har själv vart i min situation. Jag har haft sån huvudvärk så det har vart olidligt, jag har måsta hålla upp både humör och huvud samtidigt som det har dunkat, tryckt och varit olidligt. Jag har kvar tydliga spänningar i ryggen, som börjar släppa, kanske får hon bort det. Men det är en bit kvar. Nu behöver kroppen massage, en hård riktigt grym massage där ngn trycker bort punkterna. Jag har sovit lite bättre och Berit tycker inte jag ska börja äta medicinen som jag har utskriven som jobbar på sömnen, utav avvakta och se vad som händer, om det vänder. Kanske kroppen håller på att ta tag i alla bekymmer själv. Det känns så. Jag tycker samma sak, snart ska jag upp på stressrehab och hoppas dom kan hjälpa mig. Jag har tydliga svårigheter med höga ljud, det brinner i kroppen och öronen. Det går bra om det är mycket folk och mycket barn, det är värre när jag är med mina egna barn, själv och dom skriker till eller bråkar. Det tål jag inte. Jag vill få till mina snabba inpulser som ofta är ilska. Jag vill få tillbaka mitt humör så jag inte behöver vara arg och irriterad på dom som är nära. Jag blir irriterad när folk tar lång tid på sig, när dom förklarar långsamt, när dom krånglar i kassakön m.m. Livet blir bättre men det måste få ta tid. Det har tagit lång tid till att komma dit jag är idag och det kommer att ta tid att vara helt tillbaka. Jag försöker koncentrera mig på det jag tycker är roligt, umgås med människor som jag gillar, göra saker som ger energi. Vila när kroppen inte orkar ta sig upp. Men försöka promenera ut med kroppen som är svag. Vissa dagar kan jag åka en mil på skidor andra dagar orkar jag inte ta en promenad. Vågar inte riktigt skriva allt jag känner, men det kanske kommer. Detta var en liten bit av livet som hemma med stressymtom.