onsdag 29 april 2009

Paniken

Idag kom en karl som vi känner lite grann cyklandes i il fart förbi. Jag såg skräcken lysa i hans ögon, han hade panik! Han stannade och frågade om jag sett hans dotter, hon var borta. Hon hade vart ute o lekt på gården men var nu BORTA! PANIK.....D for ut med bilen o letade o jag cyklade med barnen väl fastspända i cykelkärran, men ingen dotter!!!Gud så läskigt, däremot så kom hon hem tillslut efter en liten utflykt med en kompis. En timme var hon borta, och jag kan riktigt känna känslan i kroppen. Panik, ilska, ångest, saknad, oro. USCH!

1 kommentar:

Anonym sa...

Usch...det måste vara läskigt.. Men va skönt att det gick bra. Gissar att du kramade på barnen lite extra den kvällen!
Kram
Jenny