onsdag 28 september 2011

Torka

Har haft torka här på bloggen ett tag. Jag skriver och raderar, skriver och raderar. Vågar jag skriva mina riktiga tankar och ideer. Vågar man berätta vad man känner innerst inne. Jag har skrivit många texter ett tag som gick i mitt innersta men dom är borta, finito. Jag har känt mkt ett tag varit ledsen och arg. Varit super stressad över livet och vart livet är på väg. Men nu har jag lugnat mig. Nu känner jag mig tillbaka och på plats igen. Igår ramlade dock lite större frågor över mig och nu skriver jag det här, när jag dör vill jag bli kremerad. Var nämigen med om en skit äcklig grej igår. På morgonen när jag var på väg mot jobb så kom min fina rädda granne inspringandes och ville ha hjälp. Jag brukar hjälpa till med att ta bort döda möss som deras katt släpat upp på uppfarten. Men detta var ngt annat, inomhus låg en tuss, som sakna med säkert rörde sig över golvet. Fy fasen, jag ryser i kroppen när jag tänker på det. Vi petade på den med en spade och ut föll likmaskar och allt möjligt äckligt. Den fortsatte röra på sig och vi fick hämta Daniel som tog ut den. Jag riktigt ryser över det och denna syn har fastnat på min hornhinna. Skit äckligt, jag vill bli kremerad när jag dör.

1 kommentar:

Jenny sa...

Jag känner likadant med bloggen, hur mycket ska man ge bort av sig själv. Jag har kommit fram till att man nog kan ge mer än man tror, eftersom man sällan är ensam om många känslor och tankar som man har. Men det är klart att det är en balansgång. Man får följa magkänslan:)