Mia Mia Mia gud va du är härlig!

Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma.

Mia Mia Mia gud va du är rolig, allvarlig och vad du berör! Allting på en och samma gång. Älskade att dyngkåt och hur helig som helst gick på tv i lördags. Jag vill se den igen!