Träning utan resultat

Jag har alltid tränat och rört på mig. Har ett enormt behov av det, när jag var yngre sa min käre mot alltid när mitt humör inte var på topp -ut och spring med dig. Och som jag sprang. Jag sprang mil ut och mil in. Jag tävlade mot alla mina vältränade killkompisar och det var en lätt matsch. Jag bara sprang fram på gatorna. Jag älskade att känna svetten från pannan, vinden ljuda runt omkring, vilket frihetskänsla. Min far brukar påminna mig om när jag sprang mot en klasskompis, vi var ute i flera timmar, kom hem och han la sig ner och jag kände mig som jag just hade börjat. Det var helt sjukt, jag hade en lätt kropp och en bra teknik. Annars är det idag, jag har en tung kropp, men tekniken sitter i. Särskilt vid höga hastigheter. Idag var det intervaller mot min övervikt på schemat. Det gick super bra. Jag körde 30 sek högintensitv 30 sek vila osv....Höjde hastigheten körde 30 sek högintensivt och 15 sek vila. Rullbandet skrek och mina fötter värkte. men flåset är rätt bra. Jag körde i 10 min. Sedan 20 min på crosstrainer och 10 min i roddmaskin. Sedan magdödare på det, plankan, sit ups m.m. Man kan ju undra varför en person som tränar som jag aldrig får resultat på kroppen? Vad gör jag för fel? Kan mina sömnbesvär verkligen gnaga sig in i alla fettceller och vägra släppa taget? Jag ber er släpp taget, för det är rätt omotiverande när det inte händer ngt. Men glad är jag över att jag orkar ta mig iväg, orkar springa, röra på mig och ta i. Men som sagt var det har alltid varit bra för mig vid alla slags humör skiftningar. När jag har varit ledsen har jag kört hård styrketräning, när jag är arg och trött har jag sprungit eller spinnat. När jag vill ha frisk luft åker jag skidor eller går. Jag brukar inte skriva så mycket om träning eftersom det är en del av mitt liv, den finns alltid där och jag älskar det. Det gör att jag finner ett andrum i allt runt omkring. När jag inte får till det i tid, så önskar jag att jag hade någon som sa åt mig- ut och rör på dig. Ibland får min sambo till det och ser problematiken så nu brukar det ibland komma från hans mun - ut och spring med dig!

Blogg om livets svåra

Här kommer en länk på en blogg som Lars från Skellefteå skriver. Hans fru Jenny har dött i cancer och deras resa gör att mina ögon tåras och att en tacksamhet växer i min kropp. Tacksamheten för att vi har varandra.

http://lars-restenavlivet.blogspot.com/

Glädje

Jag känner en glädje i hjärtat över alla fina människor vi har runt omkring oss.
Jag känner en glädje över att vi håller på med ett super roligt och spännande projekt, som kanske kommer att leda oss på en ny riktning i livet.
Dock vill jag att det ska ske nu, just i detta ögonblick. Jag vill att det ska bli stort.
Ni som läser denna blogg vet att vi i vår familj fullkomligt älskar att få åka till våra vänner i Vindeln, där projekt och inspiration kommer igenom min kropp så fort jag går genom den stora entren.
För dom bor i ett gigantiskt hus med mycket värme och en enorm historia. Männsikorna som bor i huset är fantastiska, ger otrolig energi jobbar med människor på det mest inspirerade sätt, och har ett öppet och varmt hjärta.
En helg full med god mat, barnabus, skratt, vin och dans hamnade vi som vanligt i det otroliga köket på nedre plan.
Vi hamnar alltid där och det är där allting händer.
Det är där vi brister ut i spontandans, det är där vi sjunger och pratar om livsviktiga händelser men också väldigt oviktiga händelser.
Precis som det ska vara. Högt och lågt, stort och smått.
Mitt i dessa diskussioner kläcktes en otroligt smart ide som länge hade legat och grott, varför startar vi inte ett mikrobryggeri tillsammans?
Varför gör vi inte något ihop, vi som gillar att umgås och har en enorm kunskapsbank på helt olika plan.
Denna kväll kvittrade fyra personer i Vindeln.
Vi var ute i mörka natten och kollade på byggnaden vi vill ha för vårt bryggeri, kanske även en restaurang i en annan del?
Framtidsplanerna var igång.
Nästa dag åkte vi hem till Umeå efter en mycket sen natt, jag körde men i mig fortsätte iden att växa. Vi pratade inte om det så mycket hemma eller med våra vänner.
Men ingen av oss hade lämnat iden.
En av oss hade fullkomligt tagit iden på allvar och börjat läsa på.
Vi träffades igen för att sätta fart och ordning på projektet.
Vi kom överens om att börja med att läsa in oss och börja provbrygga.
Vi måste lära oss det otroliga hantverket från grunden.
Första ölbryggardagen var kommen och det var minst sagt mycket känslor, stress, synpunkter och enorm glädje som våra första öl blev gjorda av.
Allting blev noga dokumenterat, alla otroliga ingredienser och all utrustning fick efter detta tillfälle vila för att låta jästunnor och stabil värme göra sitt.
Hem till Umeå igen, riktigt kalla dagar var husets ägare orolig och jag har hört ryktas att mannen i huset var uppe nattetid och kollade till våra puttrande jästunnor. Kärlek.
Sen äntligen var det dags för ett till besök till vackra Vindeln, vårt första öl skulle få komma i sin rätta form på flaska och vi skulle få provsmaka.
Högtidligt smakades den goda drycken i våra munnar.
Gott, beskt och lyxigt med klara smaker och inget tjafs. Super gott, första gången. Inte illa.
All öl är nu buteljerad, står och klarnar för att snart få drickas.
Super kul och energigivande.
Jag gillar som ni vet att tänka framåt, så införsäljning, hemsida m.m. finns det redan tankar på.
Detta får vi ta nästa gång vi ses. Vilket inte är långt bort. Vi måste bara få till namnet först på vår goda öl. Det finns många härliga ideer på namn i vår namn bibel, högt och lågt.  Bilder har vi så klart varit dåliga på, men denna finns. Första flaskan 2012-02-11.

fint på ett härligt vis...

Älskar,älskar,älskar....

10 km

På skidor idag på fm, vilket väder. Rena rama drömlandskapet. Dock saknades vatten. Lär till nästa gång! Olles spår är gudomligt, tycker jag och många andra. Trots att jag kom dit vid 11 så var det mycket bilar. Medelålder låg på sisådär 50. Men rackarns viket glid och kanske lite teknik dom har. En 91 årig man åkte 10 km, helt obemärkt. Häftigt!

Livsstilsförändring!

Jag funderar otroligt mycket på vad som är meningen i livet och vad jag vill med livet? I en sån situation som jag är i just nu med sjukskrivning och livskris(kan man nog kalla det) så finns det tid att tänka och verkligen fundera ut vad man vill. Jag har kommit fram till att jag vill något, jag har drömmar om en flytt, om projekt som gör att jag känner att jag gör skillnad. Jag vill vara mer nära i allt jag gör, med barnen, jobb med relationer och ja allt. Jag blir inspererad av människor i min närhet som gjort stora livsstilsförändringar och undrar om vi kanske skulle kunna göra det vi med? Många funderingar och när jag vet mer så kan jag komma med mer info! Har ni tips, ge dom gärna till mig.....