Känner mig helt tom, orkeslös, förvirrad och som världens sämsta mamma. Hur gör man för att göra rätt?
Barnen är ovanligt bråkiga med varandra, det är inga mjuka nypor längre utan riktigt hårda och aggresiva slag. Redan på morgonen startar det och jag med mina sömnproblem har ett hett temperament på morgonen. Imorgse blev jag så arg, och ledsen och allting känns som om jag är i ett dår hus. Det snurrar runt med känslor och jag vet inte alls hur jag ska hantera det. Hur får jag dom att sluta?
Bli arg-hjälper ej!
Diskuttera-hjälper ej!
Låta båda barnen vara i varsitt rum-hjälper ej!
Jag har provat fasen allting och det är bara att inse att vi har syskonkärlek här hemma, som alla som ser våra barn säger! Ge mig tips ngn, nya tips som funkar!!!!!Syskonkärleken som är fin när dom är hos andra är bara en fasad. Det är oftast helt kaos artat!
Sen så har Alma det skitjobbigt med allting nytt, skola, fritids m.m. Jag tycker det är skit jobbigt och känner mig skyldig. Orkar inte ens berätta mer om det för det var så jobbigt i morse. Det har gått bra när en fröken som hon känner sedan tidigare vart där men idag var det kaos. Hon vill inte vara där och hon vill bara vara hemma. Hon vill inte börja skolan på måndag. Hon har ont i magen och vill inte sova på kvällarna. Så här har hon alltid varit, hon gillar ej förändringar och jag vet att det går över om ca 1 vecka. Men det känns lika jävligt varje gång. Hon vill fortsätta på 6 års. Fina fina barn det går inte.
2 kommentarer:
Oj oj vad jobbigt.. Jag har tyvärr inga bra tips då jag själv tycker att En liten unge kan vara nog.. A o O är ju alltid snälla när vi hälsar på. Däremot vet jag hur vilda dom kan vara. Ring gärna om du vill vädra lite. Kram Melle
Våra barn bråkar också fast lilla är så liten. Det är stora som kör igång. Vad vi nu tvingas göra för att lugna ned det hemma är att ge den stora mer "egentid" med en förälder. Märker att det är där skon klämmer. SÅ vi får helt sonika dela upp oss jag och A eller jag och mamma nu när jag var i stugan, för att få nåra lugna stunder och så. Men åå. jag fattar precis hur uttröttande det blir för er.
Satan vad jag fattar. Jag tror faktiskt också att man kan ringa Bup och telefonledes få lite råd och så om det är jobbigt syskon emellan, det har jag andra bekanta som gjort. Det mesta är ju faser" men när man är mitt i det så känns det ju föga uppmuntrande liksom. Tur att ni har som du skriver svängningar också där det vänder och där de enas - det är ju faktiskt otroligt positivt.
Hoppas att det går bra nu för A att börja ettan och att hon kommer in i det snabbt. Styrkekram!
Skicka en kommentar