Orden

Känns som om orden inte finns hos mig längre. I min ungdom kunde jag sitta i timmar och prata med alla om allt mellan himmel och jord. Jag hade åsikter och tyckte att det mesta var intressant. Folk gillade att prata med mig och jag lyssnade. Just nu känns det som om jag aldrig får tänka eller prata klart, jag blir alltid avbruten av ett MAMMA, får rycka in i ngt som bör ryckas in i. Och vips är både tankar o ord borta. När jag väl har det lugnt så stänger jag bara av. Detta är ju förståss lite överdrivet, jag tänker väldigt bra när jag springer utomhus. Jag rensar hela järnan och till slut är jag bara ett med mig själv. Men jag skulle behöva en riktig tjejkväll, full med prat och bara ja utbyte av tankar utan att bli avbruten. Jag har inte kunnat skriva ngt här på väldigt lääänge, det har helt enkelt inte funnits varken ord eller tankar.