TYST

Jag vet inte vad jag ska skriva om, tankar och funderingar, vad vi sysslar med här hemma, hur barnen mår, vad som händer i vardagen, vad som händer i det stora?
Tysttysttysttyst blir mitt val, när jag inte kan välja när jag inte finner ord. Finner inga ord för hur gott det skulle ha vart att smälla i sig all chokladpaj, som blev över från den lilla festen igår.
Finner inga ord för hur mycket jag tycker om mina små, som skriker, springer, hoppas, läser, ritar och bara är alldeles helt jäkla underbara.
Finner inga ord för hur min sambo irriterar mig och fyller mig med värme på samma gång.
Kan inte berätta om hur mina lår bränner när jag kör dom i trappen vid den vackra älven.
Vad ska man berätta om dieten jag går på och om hur kanske min kropp börjar gå på minus?
Hur ska jag skriva om min oro för min far och hans sjukdom, som samtidigt är en vardag och alltid kommer att va på detta vis.
Om hur min bror är världens bästa och hur jobbigt det är att prata med honom om fiske.
Hur min mammas oro över pappa och hur det lyser i hennes ögon när hon hör den yngsta ropa hennes namn och när den äldre vill bara va med sin mormor o morfar själv.
Hur alla fina vänner som finns i mitt liv, inte riktigt hinns med i alla vardagsbestyr. Men som finns i mina tankar och i mitt hjärta. Som små frön som aldrig kommer att försvinna trots att vi nte hörs av lika ofta som förr.
Jag förblir nog tyst ett tag tills jag vet vad jag ska skriva om.