Sedan bar det iväg, rullandes i min vita fina fara. Till det ställe som kallas lekskola, stället där vi förvara våra barn medans vi stora är ute och tjänar pengar så vi kan bo, äta och leva! Där vart det andra bullar och jag ångrade att jag tänkte tankar som 1-0 till mig. Dottern blev så ledsen, grinade, ville vara nära och vara med sin ömma moder. Hon var LEDSEN, det skar i mitt hjärta att detta barn inte kunde följa med mig på mina äventyr. Hon har det jobbigt nu tjejen, tankar som far i huvudet, förändringar som blir storastorastora, medvetenhet och livlig fantasi som ställer till det ibland och ibland är en stor gåva. När jag lämnat den mindre av dom små, som förövrigt vinkade hej då redan i hallen, ringde jag till A fröken och allt var lugnt och skönt. Men ack vad jag idag längtar efter att bara få kramas mysa och vara med henne idag. Nu måste jobbet göras klart och mina tankar måste gå till ordrar, utveckling och ideer.
(min dator är lite konstig så jag såg att det blev 2 inlägg av ett)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar